Fortsätt till huvudinnehåll

Pepp inte Judge Judy.

Pratade med en ny granne igår om småbarnsåren. Hon började med att kommentera hur fina och härliga barnen var och hur mysigt det är. Kanske var det hennes tränade öga (är personlig assistent) som uppfattade mitt Joooo... för vad det var, för sen kom Men det kan ju vara så otroligt kämpigt också, jag minns hur det var, när man sa att man inte orkade mer och satte sig ner och grät en skvätt.
Bara så. Inga men, inga löften om att det ska bli bra, inga präktiga moralkakor, bara ett konstaterande och en bekräftelse. Precis det man kan behöva.
Att få höra att det finns fler som inte njuter av den första tiden och att det finns  fler som får små iglar som klänger sig fast som om de aldrig lämnat livmodern kan också vara skönt. Typ som här:
http://blogg.mama.nu/hormonerhemorrojder/
När det gäller barn känns det som att det är rätt vanligt att folk som har egna minimänniskor anser sig vara experter på alla minimänniskor. Lustigt. Som att de skulle vara stöpta i exakt samma form allihopa bara för att de är små.
Varför inte bara lyssna på hur mamman eller pappan upplever sitt barn och sin situation och ta för givet att de vet lika mycket om barn som du. Vare sig det är första barnet eller tionde. För jag är inte expert på alla vuxna män för att jag har en själv sen 17 år tillbaka, så du är nog inte expert på alla barn för att du har en eller fler. Lite så.
Nu gnäller min igel trots ny blöja, mat i magen, hon är rapad och sitter i famnen. Jag vet att det är för att hon vill stå upp i knät, för jag är expert på just henne, så gott jag kan bli det i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.