Idag tog jag mig i kragen och åkte iväg med båda barnen ensam i bilen. Jag har fegat nämligen. Att sitta inlåst i en plåtlåda, utan assistans, tillsammans med två potentiella brandsirener har inte känts särskilt lockande, av någon anledning.
Så dumt att oroa sig, båda barnen skötte sig exemplariskt både iväg och hem. Det visade sig till och med vara de lugnaste stunderna under dagen.
För Polarn struntar ju fullkomligt i "de lugnar ner sig vid tre månader" och har bara lurats. Efter några dagar i rollen som familjens solstråle så började hon försiktigt med några genrep under dagen, för att vid 17 sträcket köra igång "The skrikochpanik tour".
Så fick man sig en påminnelse om att:
A: Det är onödigt att oroa sig.
B: Tro inte att skriket försvinner.
C: Det är jäkligt svårt att hålla sig positiv.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer