15 år. Så länge har vi bott här. Det är mer än dubbelt så länge som jag någonsin bott någonstans under mina 39 år.
Nu ska vi snart bo någon annanstans.
Jag känner mig förväntansfull. Inte bara för att den nya lägenheten är bättre planerad, fräschare, har en stor balkong, en mini uteplats, ligger mot en innergård, har stor kyl och frys, köksfläkt, isolerade fönster, skåp som går att barnsäkra, två toaletter, två portar och därför två hissar, tydligen ska vi få den renoverad och de tidigare hyresgästerna lämnar disk- och tvättmaskin till oss g r a t i s. Inte bara därför.
Det känns också som en bra tid och möjlighet att börja på ny kula, få en chans att reboota om, markera en ny start, lägga fokus på något roligt och spännande efter allt slit och alla tårar.
Inte för att flytta löser problem eller lagar trasiga själar, det tror jag inte. Jag ser det som en skön möjlighet att skapa ett hem till vår nya familj, ett nytt hem till en ny familj, istället för att få in vårt nya liv i vår gamla miljö.
Nu ska jag banne mig ha roligt med det här och de fördelar den nya lyan kommer med.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer