Att försöka roa ett större litet barn, njuta av värmen, ha lite semester och hålla det mindre lilla barnet nöjt -vilket hon bara är om jag håller mig inom synhåll, inte mer än en meter bort eller allra helst bär runt på henne- samtidigt som man ska packa ner hela lägenheten, är inte så lätt.
Det större lilla barnet vill "hjälpa till" och det mindre lilla barnet skriker efter att jag har snabbt kastat ner prylar i två kartonger. Jag blir vansinnigt frustrerad över att det finns saker att göra men själv blir jag sittandes med Polarn i famnen. Det är ju bara en ynka vecka kvar till flytt!
Sen vill jag självklart passa på att få göra något annat än nödvändigheter i hemmet nu när vi är två om att hålla koll på chiliostbågen och hennes syster. Se lite av världen utanför förorten där jag bor och njuta av solen medan den är kvar. Dessutom är det en härlig upplevelse att vara iväg på äventyr med Pyret, inte bara för att äventyr gör henne i alla fall lite trött, utan också för att det är underhållande att se henne uppleva och ta sig an världen. (Jo det blir några utbrott och vilda protester också som är mindre underhållande).
Igår hamnade hon vid två tillfällen i lek med lite äldre barn, men lek överbygger allt på något sätt. Hon är inte det minsta blyg utan håller hand och ger och tar leksaker med lätthet. Båda gångerna var det barn med annat modersmål och det var inte heller något problem, inte för att hon kan prata mer än korta små meningar men det var roligt att se hur de pratade och förstod varandra ändå.
Att få underhålla Pyret och uppleva saker med henne känns som min belöning efter allt. Liksom att det är en belöning att våga vara ärlig med de närmsta vännerna och få ett så fint stöd. Tack för att ni tar er tid för att läka en brusten småbarnsmamma. Jag tar varken det eller er för givet.
Kommentarer