Ojämt fördelat.

Vi fick tydligen inte samma förkylning den här gången heller, pyret och jag.
Hon rusar runt i full fart, fnittrar, busar, vill promenera överallt, sjunger, kramas och försöker sno allt hon ser. Om det inte vore för att det ständigt rinner snor från näsan, som hon smetar ut över hela ansiktet med handryggen, och att aptiten är lite avslagen så skulle man aldrig ana att hon var drabbad.
Själv fryser jag, har ont i huvudet, muskler och leder, känner som att halsen är slipad av sandpapper och har en klump med snor inbäddad någonstans i bakhuvudet som tar sig ut genom häftiga nysattacker.
Jag kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt. Att orka jaga runt efter henne, eller bidra med vettig underhållning, är något jobbigt när jag helst vill ligga med raggsockor under ett varmt täcke och avlida. Men det skulle väl knappast vara lättare att ta hand om henne om hon skulle kvida för att hon mådde likadant.
Fast man kunde ju tycka att jag hade kunnat få hennes variant, det skulle varit enklast av allt.