Pyret.
Min stolthet.
När jag ska träffa vänner så slits jag mellan att få lite tid med två fria händer, ha obegränsade möjligheter till sysselsättning, möjlighet att totalt fokusera på vännen och att få visa upp det finaste jag har.
För jag tycker ju att hon är fantastisk, charmig som få och söt som socker och då vill jag självklart skryta lite.
Men samtidigt så hänger jag med henne hela dagarna, varje dag, och det känns skönt att få fokusera på någon, och något, annat ibland. Inte konstigare än att även de som har världens roligaste jobb vill vara lediga någon dag ibland.
Fast min frihet betyder att jag inte får visa upp stoltheten, guldmedaljen, den oslipade diamanten.
Men i verkliga världen; även om jag märker att hon charmar många så inser jag att den stolthet jag känner är något begränsad till hennes närmaste, så jag vet att det är jag som missar att visa upp henne, mer än att andra missar att få spendera tid med charmoffensiven.
Så egot vinner. Jag visar upp stoltheten på bild (och även där försöker jag begränsa mig för att inte bli en sån där pestig morsa) och njuter av att ha en ledig dag.
Kommentarer