Idag tog pyret sin söta bästis i handen och åkte till Skansen. Ja, vi föräldrar fick ju också följa med. Vi tänkte passa på när vädret fortfarande tillät och nu när de små kanske kunde uppskatta miljön.
Entusiastiska föräldrar pekade ut häst, utter, älg, kanin, gris, get, ja alla djur i större storlek som var tillräckligt nära staketen för att de inte alltid lika entusiastiska barnen skulle kunna upptäcka dem.
Det ombyggda mini-Skansen kändes dock som en flopp med mikroskopiska djur som grodor, möss och fiskar bakom bländande glas, dessutom fanns det just idag inga kattungar. Vad är mini-Skansen utan kattungar liksom. Men precis som beräknat var picknicken en hit med ytterst närgångna fåglar och ekorrar. Jag trodde pyret skulle svimma av upphetsning. En frigående tupp var också ren lycka. Tydligen.
Den briljanta planen var att köra slut på det lilla monstret med massor av intryck, även om hon inte hade sett några djur så vet man att miljöer med mycket barn och mycket rörelse imponerar, sen skulle vi få en lugn kväll. Planen misslyckades. Pyret studsade oroväckande mycket på de übersnygga pendeltågs sätena, som hon är så förälskad i, och har fortsatt i ett imponerande tempo sedan dess. Hennes mor däremot är fullkomligt slutkörd med svullna fötter, ömma höfter och ett evigt gäspande.
Fast vi känner oss stolta över våra föräldrapoäng, det är nästan som att vi börjar få pejl på det här. Kanske bara nästan. Men det är en bra början nu när vi snart ska ha koll på att ha två monster.
Entusiastiska föräldrar pekade ut häst, utter, älg, kanin, gris, get, ja alla djur i större storlek som var tillräckligt nära staketen för att de inte alltid lika entusiastiska barnen skulle kunna upptäcka dem.
Det ombyggda mini-Skansen kändes dock som en flopp med mikroskopiska djur som grodor, möss och fiskar bakom bländande glas, dessutom fanns det just idag inga kattungar. Vad är mini-Skansen utan kattungar liksom. Men precis som beräknat var picknicken en hit med ytterst närgångna fåglar och ekorrar. Jag trodde pyret skulle svimma av upphetsning. En frigående tupp var också ren lycka. Tydligen.
Den briljanta planen var att köra slut på det lilla monstret med massor av intryck, även om hon inte hade sett några djur så vet man att miljöer med mycket barn och mycket rörelse imponerar, sen skulle vi få en lugn kväll. Planen misslyckades. Pyret studsade oroväckande mycket på de übersnygga pendeltågs sätena, som hon är så förälskad i, och har fortsatt i ett imponerande tempo sedan dess. Hennes mor däremot är fullkomligt slutkörd med svullna fötter, ömma höfter och ett evigt gäspande.
Fast vi känner oss stolta över våra föräldrapoäng, det är nästan som att vi börjar få pejl på det här. Kanske bara nästan. Men det är en bra början nu när vi snart ska ha koll på att ha två monster.
Kommentarer