Arvsmassorna rör sig självfallet inom samma ramar som nästan alla andra barn och har yttrat en längtan efter att bli vuxna för då får man bestämma och göra som man själv vill. Detta yttras allt som oftast i sammanhang där man som vuxen står och gör självvalda saker man vill göra som att tjafsa om när det är dags att lämna en lekplats, berätta varför man inte bör äta godis varje dag eller förklara hur mycket en ponny kostar.
Sånt tänkte jag på imorse när Lillfjant väckte mig först klockan tre sen klockan fyra, sen klockan fem. Hon slickade mig i ansiktet och sniffade i mitt öra medan jag envisades med att vilja fortsätta sova. När jag till sist gick upp följde hon med mig in i badrummet för att försöka stressa mig lite extra. Till sist bet hon mig försiktigt i benet när jag hade fräckheten att först sätta in mina linser och sedan kissa.
Då tänkte jag igen på det där med att vara vuxen och bestämma själv samtidigt som jag fick avbryta min morgonrutin för att gå och ge de lurviga mat. De hade ju inte fått någon mat sedan 22 tiden, när de fick lite extra påfyllning av torrfoder. Förstår att de krävde att hushållstjänsten såg till att sätta mat på bordet, eller i mattornet.
Det känns som att det är väldigt ofta man som vuxen får bestämma och göra det man vill.
Bild på biterskan:
Tovat porträtt av biterskan
Nu bestämmer jag helt själv att istället för att sova ska jag leka en stund med Ännumindrefjant så att han inte anfaller mina fötter.
Kommentarer