Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens oavsett

Nu när det är semestertider dyker det upp nyheter om hur semestrande svenskar sitter fast på flygplatser lite här och där. 
Det är plan som är trasiga.
Det är strejker.
Det är oväder och naturkatastrofer.

Jag tycker absolut att man ska diskutera brist på information och hur företag hanterar situationer, för det har jag full förståelse för att där brister det ofta. Vad jag inte kan förstå är när man diskuterar det som hänt mer ur vinkeln vi blev försenade för att planet var trasigt/ flygpersonal vill ha bättre arbetsvillkor/ det var ohyggligt oväder. För inte vill man flyga med ett trasigt plan eller när det är vulkanutbrott och nog vill man att människor ska kämpa för goda arbetsvillkor utan att bli överkörda? Då är man ju inte på dåligt humör över att man inte fixk flyga på det trasiga planet utan på att det inte fanns någon bra lösning på problemet.

Idag blev jag lite förvirrad när jag läste detta:
Några som drabbades av strul med tåg som då verkar dra slutsatsen att flyga nog varit bättre. 
Men är det inte så att det är lite samma sak? Flyg strular, tåg strular, bussar strular, bilar strular, till och med cyklar strular. Att resa kan ställa till med problem till följd av såväl oväntade som väntade händelser.

Jag har full förståelse för att man blir frustrerad, irriterad, besviken, arg och ledsen när det inte går som man planerat och önskat, men kanske är det vad känslan ska riktas åt. 
Fasiken att det inte blev som det skulle!
Men artiklarna verkar oftast vinklas åt att människor är sura på det trasiga tåget eller flygplanet.
Mer ilska åt dålig hantering av situationer som kan uppstå, mindre ilska över att inte få flyga med trasiga plan eller att tåg också kan försena din resa. Själv är det att bli fast utan information jag alltid bävar för när jag ska resa, för det där med service räknar jag inte riktigt med i min bitterhet. Men det gäller både på tågresor som flygresor. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.