Varje gång vi kommer hem står Lillfjant och Ännumindrefjant och väntar innanför dörren. När dörren öppnas sträcker de båda sig fram och tittar ut, ibland så pass att man behöver fösa tillbaka dem för att kunna komma in. Så vi tänker att de skulle tycka om att komma ut på promenader ibland.
Vi testade för ett tag sedan, bara lite kort att de fick gå utanför dörren en liten stund. Det var ingen hit, båda skyndade sig in så snart de kunde. Trots det har inte intresset för ytterdörren, och vad som gömmer sig bakom den, minskat.
Idag gjorde vi därför ett nytt försök.
Ännumindrefjant kom lite längre än Lillfjant och vågade sakta gå lite längre bort från ytterdörren. Lillfjant kom inte längre än så där, precis utanför tröskeln. Fast egentligen tyckte ingen av dem att det där var någon strålande idé.
Vi konstaterade att det kommer kräva en del tålamod om det ska bli wannabe-hundar av våra lurviga.
Kommentarer