Det är svårt att komma undan människors längtan efter att fira andra. Idag låg det en present på skrivbordet:
Kollegan hade redan bjudit på lunch, så det här var ju överflödigt, men fint så klart. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa Stina Wollters bok, med en passande titel för någon i klimakteriet: Godnattsagor för vakna vuxna. Man är ju ofta en vaken vuxen nu för tiden.
En annan kollega hade varit på semester och smög in med ett litet paket. Jag skämtade och sa att den här gången är det inte en Dad jokes- bok, som jag fått tidigare. Men jo, typ:
Men nu är det väl ändå färdigfirat?
Kommentarer