attvarabob

Klockan 3:30 hämtade en taxi upp först oss och sedan Mammakompisen med arvsmassa och körde på ödsliga vägar ut till Arlanda i takt med soluppgången. Det var sjukt taggade och nervösa Arvsmassor som satt och höll varandra hårt i händerna vid start och landning, men de tre timmarna gick fort. Plötsligt var vi framme i London.  Varma, varma London. Redan klockan 11:00 hade vi lämnat väskorna på hotellet vid Paddington och kunde ge oss ut på stan. Arvsmassorna var helt inställda på en heldag på Camden market. Vi tog oss dit via kanalen, i gassande sol. Den långa promenaden var kanske inte det bästa upplägget för en massa timmar på den oändliga marknaden. Den tar ju liksom aldrig slut.  När vi väl kom tillbaka till hotellet var klockan 20 svensk tid och vi hade lagt 26000 steg under de nya sulorna.  Och som Arvsmassorna sa; Vi är i London liksom! 

Jag behövde få tiden att gå och hålla Arvsmassorna sysselsatta för att de inte skulle klättra på väggarna och räkna minuterna. Därför åkte vi till Uppsala så de kunde klättra på väggar och räkna minuter i ett annat län.  Vi började med fika på favoritfiket för att orka ta oss genom dagen.  Efter det var vädret perfekt för strosande och till min förvåning ville Arvsmassorna gärna gå till Botaniska trädgården. Ställenas ställe för att få lite ögongodis: Självklart besökte vi Domkyrkan också: Inga pre-teens utan en önskan om att gå i butiker, men jag styrde snabbt om till en sen lunch innan vi åkte hem. Vi behövde ju packa och gå och lägga oss tidigt. Nu räknar de minuterna till Arlanda.

Sommaren är planerad med en massa aktiviteter och det ska så klart bli kul. Samtidigt vill en del av mig spendera alla semesterdagar med att sitta i lugn och ro med en virkning eller stickning. Den här barnkoftan är väldigt rolig att virka. Men så här nära att bli klar så kommer jag få pausa, det känns lite tråkigt. Även om ärmarna inte hinner bli klara på en dag, så borde jag hinna leta fram fem fina knappar. Ett steg närmare slutresultatet ändå. 

Nu är månadens utmaningar klara: De betyder ju egentligen ingenting de där utmaningarna, men någon liten extra knuff blir det kanske att veta att jag har uppnått en viss tid eller mängd. Som en checklista att träningen blir av. Vilket egentligen inte behövs för jag får ju ont så snart jag slarvar, som en inbyggd checklista. Sommaren brukar stöka till det med resor och aktiviteter som minskar styrketräningen, det märks efter några dagar. Jag hoppas att det ska hjälpa att ha tränat in ett yogapass som jag kan utantill, för det borde gå att få till även när jag är på resande fot.  En annan utmaning är Pyret och hennes hår. Jag ska tydligen vara frisör nu också, klara av att klippa toppar och göra blowouts. Hon blev nöjd idag i alla fall, tror jag. Är det inte inredning så är det hår, eller kläder, allt det där jag är proffs på. Tonåren kommer bli en egen utmaning känner jag. 

Vi tog med oss Morsin in till storstaden för att gå i tusen butiker, fika och äta lunch. Det var intensivt. Och överraskande, med någon inspelning med hästar på Sergels torg: Och Pyret blev starstruck när en influenser gick runt på Normal, så hon bad mig fråga om hon fick ta en selfie. Det fick hon, så sen gick hon på moln i någon timme. Men mest av allt var det lyxigt med ett besök på Maria Nilsdotters magiska butik. Att handla där påminner lite om scenen i Love actually där Rowan Atkinson ska slå in julklappen och det tar en evighet. Fast på ett bra sätt. När man kommer hem är det en egen upplevelse att öppna den exklusiva påsen. En påse, papper, fina kort och en ask med ytterligare en ask med valda smycket. Det jag valde var dessa: Jaw upper och lower . Löjligt nöjd. Jag tycker det passar bra att en 50 årig tant har lite huggtänder. Efter alla butiker, alla människor och alla timmar var jag helt slut. Det passar väl också en 50 årig tant.