Arvsmassorna fick önska, inom rimliga gränser, och ännu en gång har rummen fixats. Alltså jag kan inte säga något alls, de har garanterat ärvt "göra-om-hemma-genen" av mig. Dessutom fattar jag att de blir äldre i en rasande takt och vill ha egna kryp-in som matchar hur de upplever sig själva.
Hon satt i sitt rum och plockade, rensade och piffade utan att jag gjorde något alls. En enkel make-over alltså.
Som en varm och mjuk pyssel-grotta.
Resultatet?
Pyrets möblering kanske inte var så dramatisk i skillnad, men hon ska ju få målat när jag har tid och ork också. Ändå, lite skillnad i stil blev det tycker jag.
Polarn fick en lite större ändring, har tusen fler saker och måste ha fått någon gen från min bror. När han skulle städa sitt rum när vi växte upp slutade det ofta med att han satt mitt på golvet och läste någon tidning han hittat, så där lite lättdistraherad.
Och Polarn fastnade var tionde minut med någon pryl hon hittat, någon hon måste visa, något hon inte visste vad hon skulle göra med, någon ny idé och så vidare. Lite av en utmaning att få alla miljoner grejer på plats och inredningen klar utan att hon plötsligt försvann. Det kan hända att unga fröken har lite kvar att rensa innan rummet kommer helt iordning, men ett första utkast blev så här:
Det blir så tydligt hur olika de är Pyret och Polarn. Den ena vill ha sparsamt med färger och mönster och utvalda saker på bestämda platser, den andra vill ha färger, mönster, har massor med saker och massor med dekorationer. Den ena lägger också undan sina saker och plockar iordning alldeles självmant, förutom kläder av någon anledning, den andra drar fram saker hela tiden och lägger dem överallt, förutom just kläder.
Det är så himla fascinerande, man vill ju byta bana och fördjupa sig i sociologi när man betraktar deras olikheter.
Men nu får fixandet vara för ett tag, förutom den utlovade målningen, hur jag ska orka det. Eller rättare sagt, för Polarn får det dröja ett tag, Pyret sköter ju det där själv liksom.
Kommentarer