Idag var det premiär på Dumma mej 4, så den skulle vi gå på. Vi köpte biljetter och åkte till bion, men eftersom vi var där i god tid tittade vi först i butiker. Pyret sa att hon mådde lite illa och ville gå ut och ta luft, så det gjorde vi, då kände hon sig lite yrslig också. Då tyckte jag att vi skulle gå och köpa godis, för jag tänkte att en lite skjuts i blodsocker skulle hjälpa.
I ambulansen började hon kräkas och berättade att hon hade haft ont i huvudet ett tag.
Det gjorde det inte.
I godisaffären började hon gråta och sa att hon inte kunde känna sina ben och armar. Vi gick ut och satte oss, då kunde hon inte använda höger hand och hon började andas tungt. Efter en liten stund till började hon sluddra och höger kind och mungipa började hänga.
Jag ringde 112, de tog saken på allvar och skickade genast en ambulans.
När ambulansen kom efter 10 minuter hade hon återfått lite känsel och styrsel på hand och ansikte, men man såg att hon var fortsatt påverkad. Efter en undersökning i ambulansen blev det blåljus till barnakuten med frågeställning om stroke.
Framme på akuten blev vi mottagna av ett akutteam som började en neurologisk genomgång och snabbt skickade upp henne på CT.
Flera timmar senare hade hon en lätt huvudvärk kvar och läkaren såg en liten svaghet i höger kind och mungipa, så de ville behålla henne över natten och fortsätta med fler undersökningar imorgon.
Polarn då?
Hon blev skärrad så klart och jag kände mig extremt otillräcklig som behövde fokusera på Pyret. Men såväl ambulans- som akutpersonal tog väl hand om henne. Personalen var otroligt fina och pedagogiska genom hela förloppet.
Jag bet ihop så gott jag kunde, men när Pyret bad att jag skulle sova över på sjukhuset lirkade jag mig ur det och lämnade över till hennes pappa. Egentligen ville jag få tid att bryta ihop eftersom det hela var så otroligt skrämmande, men jag hade ju fortfarande Polarn att ta hand om. Det är väl den största utmaningen som förälder i ett sånt här läge; att hitta utrymme att hantera sin egen oro när man också ska hantera barnens oro. Men en natt i egen säng ger väl ändå några minuter att andas, hoppas jag, så har jag lovat att komma tillbaka tidigt imorgon.
Och vet ni, jag fick beröm av läkaren för att vi först försökte lösa yrseln med godis, det tyckte hon var det bästa tipset att börja med när man mår lite knasigt. Så äntligen mammapoäng för att man köper godis. Verkligen en ovanlig dag på alla sätt.
Kommentarer