Fortsätt till huvudinnehåll

Är vi färdiga nu?

Det var svårt att få Pyret att förstå varför hon behövde tillbaka till sjukhuset när hon mår som vanligt. För att lugna mig! hade jag lust att skrika. Men eftersom jag låg bredvid henne under natten och hörde hur hon drömde mardrömmar natten igenom och märkte hur hon fick lite panik av att det var mycket folk på tåget, så tänker jag att hon behöver svar lika mycket som jag. 
Polarn var tapper och följde med.

Läkaren hade beslutat att avstå från ryggmärgsprov eftersom både magnetröntgen och EEG såg bra ut. De ville dock ha blodprover och planera för återbesök om ett par månader. Tyvärr hade infarten, som Pyret till sin stora besvikelse behövt behålla under natten, slutat fungera, så hon behövde gå till provtagningscentralen. 
Ny väntan. Då blev hon orolig för att emlaplåstret skulle hinna tappa verkan. Jag upprepade på flera sättnatt det inte var något att oroa sig för. Gud vad jag har använt upp alla förmåga att vara pedagogisk nu. När det väl var hennes tur och vi kom in till den som skulle ta provet så fick hon veta att plåstret skulle vara av en kvart innan man skulle sticka, så mer väntan. Tyvärr hann sköterskan skriva ut etiketterna och utbrista:
Oj! Jösses vad många! 
Hon tog kollegan till hjälp och frågade om alla prover verkligen skulle tas. Det skulle de. Då sa hon att de väl ändå måste ta små rör? Nej, det skulle vara stora rör.
Resultat: En skräckslagen 11 åring som efter 15 minuter i väntrummet hade panik under hela provtagningen. Jag vet att alla gör sitt bästa, men jag tror inte att det där var god pedagogik.

Men sen for vi hem. Pyret märkbart lättad, Polarn lite ledsen över att bara haka på, jag helt slut. 
Då kom jag på att jag hade nerspydda kläder att ta hand om. Och sängkläder som var flottiga efter EEG-gel. När jag öppnade linneskåpet kom jag på att jag inte hunnit ta hand om hyllorna som rasat. Jag nöjde mig med att tvätta. Att vara mamma är lite som ett Kinderägg; flera överraskningar i en.

Nåväl, jag har hunnit virka väldigt mycket i alla fall.

Och Ännumindrefjant hjälpte till att bädda.

Nu ska vi försöka ha lite semester ihop i två dagar, jag har glömt hur man gör.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.