En nygift kollega berättade att hennes make var uppvuxen med att varje medlem i familjen hade en egen dag med ansvar för middagen. Det innebar att man bestämde maträtt, lagade maten, dukade och plockade undan. Det hade varit rutin ända sedan han var liten, tillsammans med roterande ansvar för olika former av städning.
Jag som är så less på det där med middagar, och hushållsansvar, tyckte det lät strålande och snodde konceptet rakt av.
Vi började med att föra in middagsansvar. Jag tänker att jag sakta ska tämja min skenande flock, lite som man vänjer grodor vid kokande vatten. Idag var det Pyrets dag, och hon hade bestämt sig för att hon ville göra sin favoriträtt; Makaronipudding.
Visst kommer det innebära en extra ansträngning en tid framöver, jag kommer inte snabbt och enkelt kunna svepa ihop något när vi kommer hem, om man säger så. Men jag tänker att investeringen i att med tålamod och pedagogik hjälpa dem att ordna middagar nu, kommer löna sig enormt i framtiden.
Idag gick vi steg för steg igenom matlagningen. Jag hjälpte till med tunga moment, att plocka fram en del saker och att ha koll, men Pyret fick känna att hon hade ansvaret.
Resultatet?
Det finns väl inte ett bättre betyg än att maten tar slut? Och nog var hon väldigt stolt över sin insats, som hon självklart fick mycket beröm för.
Nu ser jag framför mig att kunna chilla flera dagar i veckan när de små blivit lite större.
Kommentarer