Fredagar, den där dagen som är så fylld av förväntan men så ofta landar i enorm trötthet.
Jag kan ibland känna att i mitt jobb får jag en lite skev bild av hur världen ser ut, eftersom jag träffar så många människor som både har varit, eller är, utsatta på olika sätt. Det är lätt att tro att man får känslan av att utsatthet är väldigt vanligt, bara för att vår verksamhet riktar sig till den målgruppen. Och så kan det ju vara. Men sådana här siffror:
visar att det kanske är så att vi inom vår verksamhet inte ser extra mycket, utan att andra verksamheter ser för lite. Det är så viktigt att öka kunskapen så att fler kan hjälpa på ett bra sätt, inte bara om utsatthet inom detta område såklart.
Jag inledde arbetsdagen med att gå en utbildning arrangerad av Wonsa. Så himla lyxigt att få en ny vinkel i vårt arbete, presenterat av engagerade, kunniga och inspirerande människor.
Från detta tunga ämne, och andra arbetsuppgifter, växlade jag om genom min promenad hem. Och det var Polarns tur att vara matansvarig.
Hon hade också haft en tuff dag där personal uppmärksammat att hon blivit taskigt behandlad av några kompisar, och mått dåligt över det. Jag tog ett djupt andetag för att inte gå sönder när personalen berättade, och ett -eller tusen- när hon på hemvägen berättade om vad som hänt. Jag gjorde allt jag kunde för henne; lät henne berätta, bekräftade henne genom att förklara att det hon varit med om var fel, och gav henne styrka i att hon agerat helt rätt så att hon söker sig till hjälp om det händer igen.
Men gick sönder gjorde jag. När människor pratar om vad som är svårt med att ha barn är det ju inte det här de pratar om. Hur man slits itu och plågas över hur den man älskar mest av allt ska stå ut med hur barn, och ibland vuxna, behandlar dem. Jag får känslan av att den här skolan i alla fall agerar och har koll, jag hoppas det håller i sig.
Med det sagt; en alldeles utmärkt dag för att ha våfflor till middag.
Självklart med massa smarriga tillbehör.
Sedan skulle det vara fredagsmys med film. Jag höll ut till 19.45, sen gick ögonen knappt att hålla öppna. Efter några överläggningar blev dealen att Pyret tittade på film med herr B.o.B. och Polarn gick och la sig med mig. Vi slocknade typ 20.30.
Yey fredag! Så mycket förväntningar, så lite ork.
Kommentarer