Den oändliga historien, det var min favoritfilm när jag var liten.
Att det är en oändlig historia med sjukdomarna här hemma känns mindre som en favorit.
Jag mådde ändå okej igår, så jag tänkte att det kanske mest var en stressreaktion jag åkt på. Febern var borta, kvar var bara lite hosta och värk i den där jäkla höften.
Eftersom jag inte kände mig sjuk så gick jag med på att jag och arvsmassorna spenderade hela eftermiddagen med förskolebästisen och hennes mamma och syskon. Det gick utmärkt.
Fast vid lunchtid idag däckade Polarn i feber. Under eftermiddagen fick jag ont i kroppen och drabbades av den gigantiska tröttheten. Nu mår jag okej igen, men hostar ibland så jag tror att lungan ska komma upp. Och det är ju helt logiskt att vara sjuk några timmar varannan dag.
Det räcker nu. Den oändliga historien får gärna komma till slutscenen och börja visa eftertexterna. Jag känner mig rätt färdig med det här.
Kommentarer