Kastas in i allvarliga leken.

Dag ett.

Utan veta riktigt vad, hur eller var så skulle jag spendera min första dag på nya jobbet. Jag var tidig eftersom lämningen av arvsmassor gick smidigt, så jag började med att dricka kaffe på gamla jobbet, en hel våning bort. Det kändes tryggt.
När jag mötte upp chefen för att få nycklar, visas till mitt kontor och presenteras för andra arbetsgruppen så skulle de precis ha behandlingskonferens. Hur flux satt jag med på den.
Min känsla av att dra fördelar av min bakgrund i vården stämmer nog. Även om jag märker att jag lyssnar efter andra aspekter när patienter diskuteras sedan jag började utbildningen, och speciellt nu när jag tilldelats den här rollen, så kan jag jargongen. Jag pratar "vårdiska" och det underlättar säkert.

Jag fick ägna en stund innan lunch till att gå igenom avdelningarnas dokument och boa in mig på mitt kontor. Kontoret som har mitt namn vid dörren med ordet Kurator under. Så surrealistiskt. Jag kommer definitivt behöva piffa till min halva av rummet (jag ska dela rum senare) nu känns det mest som ett ekande undersökningsrum. Det känns också märkligt, jag har ju inte haft något jobb med fast arbetsplats på evigheter, än mindre med egen hörna.

Efter lunch var det dags för APT för hela mottagningen, där jag återigen presenterades. Genast efteråt blev jag haffad av en psykolog för rådfrågning angående en patient. Jag kunde dessutom leverera ett svar hon verkade nöjd med.

Dagen gick i övrigt åt till att hälsa på en hel drös med människor vars namn jag inte har minsta minne av, men också att bli välkomnad av människor som jag redan känner. Jag fick kramar, det är ju en bra första arbetsdag.

Ska vi gå på standard sport-frågan; Hur känns det?
Sjukt trött efter alla intryck, och törstig av den kassa sjukhusluften. Men bonus då till att ha handfat på kontoret, måste bara komma ihåg att ta med mig en vattenflaska så jag slipper dricka ur miniatyr-pappersmuggar. Ryggen var "okej" på morgonen men "verkligen inte okej" när jag skulle hem. Jag blir inte klok på det här. Hur ska två dagar av hemmaplugg gå när ryggen kollapsar om jag sitter still en timme? Svaret får vi väl imorgon.
Men mest känner jag mig försiktigt optimistisk tror jag.