Fortsätt till huvudinnehåll

Snick snack.

En kompis skrev:
"Fy vilken jobbig vecka! Inser sen att det bara är måndag."
Jag känner att jag kan relatera till det.

Pyret är inte alls sjuk längre, men eftersom hon hade feber igår på morgonen så säger regelverket att hon ska vara hemma idag med.
Jag hade en föreläsning i plugget som jag ville gå på då den hade den ovanliga kombinationen av:
1. Bra och intressanta artiklar som hörde till föreläsningen.
2. Jag visste på förhand att föreläsaren skulle vara bra.
Pyret behövde aktiveras och var alldeles för pigg för att jag skulle få särskilt mycket plugg gjort hemma, så vi packade ihop oss och drog iväg.
Vad passar bättre än att ta med ett barn till en föreläsning om drogprevention för ungdomar liksom. Att hon skrattade högt till Paw Patrol under föreläsningen lättar väl bara upp stämningen. Typ.

När föreläsningen var klar åt vi först lunch och drog sen hem och åt glass på balkongen. Jag fick lite läsning gjord för egen del, men mest tid ägnades åt att höra om alla funderingar som snurrar runt i den där lilla skallen och att högläsa hennes favoritböcker i en timme. Sen packade vi ihop oss igen och dundrade iväg och hämtade Polarn.

Harmonin var total när syskonen var återförenade. Nä. Skoja bara. Polarn fick den vanliga dippen hon alltid får när hon fått husera ensam med någon ett tag och sen behöver dela uppmärksamheten med sin syster. Det uppstod bråk om hissen, trappen, tv:n, skorpor, katten och till sist soffan. Det enda som inte bråkades om var maten jag ägnat en halvtimme åt att laga, för den är det ju sällan någon som vill engagera sig i.

Det känns som att jag kastat mig runt halva stan idag, fast jag bara åkt till plugg och hämtat på förskola, som vanligt. Skillnaden är att jag har varit med Pyret hela dagen. Hon är fantastisk på fler sätt än jag kan räkna upp, men mest är hon fullständigt fenomenal på att prata. Och jag blir så otroligt slut av att inte få en endaste stund av tystnad. För det får man inte, hon pratar konstant. Hon pratar om massor av underbara funderingar och jag skrattar högt åt hennes galenskaper, fast det är också otroligt utmattande att aldrig få tänka en endaste egen tanke från början till slut.

Imorgon väntar en ny dag fullmatad med intro till jobbet. Det kommer också bli en dag fullmatad med intryck och information. Jag är helt slut och det är bara tisdag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.