Vad jag mest av allt vill just nu är att vara den där primalskrikande treåringen som vandrar runt här hemma, ilsken som ett bi på steroider.
Jag vill få fantastiska utbrott där jag helt enkelt skriker den som säger emot mig, rakt upp i ansiktet.
Eller som pekar med hela handen, samtidigt som jag skrynklig ihop hela ansiktet, och vrålar:
"Du får inte göra så!!"
För att inte tala om att vända på mina leka-polis-kunskaper på en femöring och helt ologiskt gå från att vrålilsket bestämma; så här ska det vara, för att sekunden senare ångra mig och kräva motsatsen. Självklart samtidigt som jag hävdar att det första har jag aldrig sagt.
Inte helt fel att heller gå från att rosenrasande deklarera:
"Jag kan själv!!"
för att minuten efter tokförbannat skrika:
"Jag kan inte!!"
Det vore säkert otroligt befriande och i vissa fall befogat, fast jag vet ju inte hur länge omgivningen skulle stå ut. Det är nog snäppet svårare att komma undan med det där när man är en trött och sliten fyrtioettåring, än när man är en sockersöt treåring.
Kommentarer