Imorgon ska jag ge mig på något nytt; jag ska vara ledig.
Eller nytt och nytt, kanske mer något nygammalt, eller gammalt i ny förpackning.
Och ledig och ledig förresten, man är väl aldrig riktigt ledig när man har barn, det finns ju alltid ett "måste" eller "borde" runt hörnet.
Men så här: Jag ska vara ledig från jobbet utan att känna mig stressad över det. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist.
Visst har jag tagit ledigt, men oftast har jag då betat av en eller annan mental lista över det som jag kan, vill, eller borde göra. Allt ifrån städning till att äntligen boka en härlig dag med någon fin vän. Allt det jag känner att jag inte hinner, men vill hinna, typ. Det ger ju massor med energi att få göra sådant man längtat efter att göra, men det ger kanske inte så mycket ro.
Nu vankades det en relativt sysslolös dag på jobbet imorgon och kollegan frågade om jag inte ville vara ledig då.
Oj.
Får man svara "Ja" på det?
Det tog ärligt talat emot, jag skämdes över att fråga om det verkligen var okej, och att säga att i så fall så är jag väl det. Fast jag jobbar som timmis. Den där plikttrogenheten kommer bli min död.
Fast nu har jag bestämt mig. Imorgon ska jag ha en ledig dag. Inte göra sådant jag har på en lista, inte boka in saker, inte göra nytta, inte passa tider. Jag ska bara ha en ledig dag; ta saker som de kommer och skjuta upp alla måsten till morgondagen. Utan. Att. Ha. Dåligt. Samvete.
Vi får väl se hur det går.
Kommentarer