Jag tittar på Game of thrones och ser hur Daenerys Targeryan ska straffa en av sitt folk. Hans gelikar skriker om nåd medan hans tidigare härskare stirrar ilsket med blickar som kräver straff. Hon väljer att straffa och råkar starta ett litet inbördeskrig.
Jag tänker bara att hon hade startat krig hur hon än gjort. Jag vet, för vi gör det här hemma varje kväll.
Så snart orden pyjamas, läsa saga eller dags att sova nämns börjar ett valfritt barn med att hojta:
"Mamma natta mej!"
eller
"Mamma sova mej!"
Sen följer en "livlig" debatt mellan arvsmassorna.
För att försöka få ett slut på detta något stressande beteende har vi beslutat att utan debatt, diskussion eller fritt val, natta varsitt barn varannan kväll.
Så varannan kväll ligger Pyret och gnyr "Maaammmahahaha" medan Polarn glatt pussar, gosar in sig och viskar "Mamma sova mej!". Varannan natt ligger Polarn och skriker och gråter och ropar "Mamma sova meeeeejjj!" medan Pyret gosar in sig och viskar "Min mamma!".
Hur man än gör är det någon som gråter sig till sömns. Underbart.
Men nu börjar det kanske vända, för nu, ikväll, precis när Pyret har helt fördärvat gråtit att "Mamma natta meeej!", samtidigt som Polarn skrikit "Mamma sova mej!" så vände Polarn och gick självmant och tog sin pappas hand. Okej. Det var egentligen Pyrets kväll med sin pappa, men Polarn väljer så sällan pappa att det kändes som något vi borde uppmuntra.
Nä.
Då vill plötsligt Pyret att pappa ska natta henne. Jaha.
Uppmuntra att Polarn väljer pappa, eller hålla på nya reglerna?
Hålla på nya reglerna, och därmed låta Pyret tro att det är hon som bestämmer?
Uppmuntra Polarn, och därmed signalera till Pyret att regler inte gäller?
Vad man än gör blir det fel.
Vad man än gör är det någon som skriker.
I avsnittets avslutande scen kommer Daenerys Targeryans förlorade drake tillbaka en sväng. Jag tänker att det nog fasiken skulle vara lättare att fostra eldsprutande drakar än arvsmassorna ibland.
Kommentarer