Fortsätt till huvudinnehåll

Ensam på scen.

Polarn har fått husera som soloartist på förskolan den här veckan, vilket tydligen har gjort henne gott.
Personalen rapporterar om en tjej som tar plats, skojar, är på gott humör, spexar och lever rövare.
Vi ser en kaxig tjej som ömsom skämtar, ömsom protesterar sig genom tillvaron.

Hon pratar mer; kan beskriva sin dag, berätta vad hon tänker, hitta på saker, sjunga hela sånger (med de där jäkla tillhörande rörelserna man själv aldrig kommer ihåg) och säga nej på hundra olika sätt istället för ett. Favoriten är att kontra med "Nähä!" i alla lägen, följt av att dra iväg som en avlöning och "gömma sig" (hon kör fortfarande med: gömma ansiktet i en kudde så syns jag inte). Fast på en god andra plats finner vi att förklara saker med "Å då" och "Ähhhh", som i:
"Å då, Pyret kommer. Ähhhh. Å då, mamma ringa doktorn. Ähhhh. Å då, Pyret ramla. Ähhhh. Å då, doktorn svara. Ähhhh. Å då, Pyret inte få vara där!"
Ja, hon blandar in ramsan Fem små apor hoppade i sängen i allt, alltalltalltallt, vilket jag tolkar som ett fantastiskt steg i utvecklingen, att hon kan hitta på egna ramsor, eftersom jag som mor måste geniförklara henne enligt lag.

Hon vill hjälpa till med allt just nu. Som att när jag hade duschat så ville hon hjälpa till att torka mig med handduken, efter att ha skrattat sig fördärvad över min nakna lekamen (inget sikte på födelsedags presenter där inte), och att hålla i badkaret när jag klev ur så jag inte ramlade (?). Hon ska hålla i saker i affären för att hon är så stark; "Ja jättestajk". Hon vill hjälpa till att bre smörgåsar, hälla upp dricka och duka av, dock blir hon skitförbannad om man ber henne att äta med bestick och inte äta sylt med fingrarna.

Hennes största vapen är att hon så snart hon anar skäll, dåligt humör eller ledsamhet, som i att hon inte får äta sylt med fingrarna, hennes syster är i vredesmod eller en kompis är ledsen, då vänder hon sig mot vederbörande, flinar upp sig till max och tjuter ett glatt "Hej!!" Och det funkar.

Polarn har vuxit en meter i sin personlighet under den här veckan, när hon fått möjlighet att gå sin egen väg istället för att vara upptagen med att följa sin stora idol, tillika syster. Det har visat sig att bakom vår lilla härmapa finns en showartist värdig Broadway, och jag är helt betuttad i henne, hon är fullkomligt bedårande.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.