Vi klev upp i god tid.
Båda barnen åt frukost.
Pyret tog på sig sitt lucialinne efter viss övertalning. Polarn tog på sig sin tomtedräkt efter mer omfattande övertalning. Båda med visst besvär eftersom de skulle på över overaller.
Vi kunde i lugn och ro gå till förskolan och var framme i god tid men inte för god tid.
Polarn ville inte gå mer än ett steg från mig eftersom hon är inne i ytterligare en mammighets period, vilket medförde tårar och protester när det var dags för föräldrarna att dra sig tillbaka så att barnen kunde ställa upp sig. Så mycket tårar och protester att fröken fick komma och lämna över henne efter tio minuter för hon lugnade sig inte. Hon var så upprörd att hon hulkade lång tid efter överlämningen.
Pyret genomförde framträdandet med bravur, vilket innebär att hon satt still, följde instruktionerna och faktiskt sjöng. Annars har hon gladeligen sjungit hemma de veckor de repeterat inför något men varit totalt stum under framträdandena. Så snart det var över blev hon dock ledsen, vi vet inte riktigt varför, kanske blev det bara lite känslosamt.
Sen var det fika. Pyret åt pepparkakor och drack saft, tills hon plötsligt ville gå hem och sova för att hon var trött. Polarn vägrade allt och satt fortfarande fastklistrad i famnen.
Det slutade med att vi lämnade två ledsna, gråtande barn för att försöka, lätt stelfrusna, ta oss försenade in till våra åtaganden med en havererad kollektivtrafik.
Allt var glömt och förlåtet när jag hämtade, då var det bara två troll som kom för att kasta sig kring benen på mig med glädjetjut.
Vem är det som påstår att man inte kan tycka att det både är svårt och underbart att ha barn, på samma gång.
Kommentarer