Julen är barnens högtid, det är nog ett uttalande de flesta ställer sig bakom. När man är vuxen utan barn blir julen inte så mycket alls, vuxna som samlas för att äta mat, samma mat som man äter till midsommar och påsk, och julklappar som mest blir symboliska eftersom man redan har det man behöver. Inga förväntningar, ingen magi, inte ens någon snö för tusan, gör julen till en helg, nästan en helt vanlig helg, många är vi som till och med jobbar precis som vanligt under julen.
Sen kom barnen. Plötsligt var det legitimt att frossa i jul, dekorationerna blev viktiga, julklapparna fick nytt fokus och att samla familjen för att fira blev så mycket mer. Det krävs att minderåriga närvarar vid firandet för att förstå vilken viktig ingrediens de är för att skapa den där magin, precis som att det krävs att ha upplevt jular utan att något barn alls har närvarat, för att förstå skillnaden. Tror jag. Eller känner jag, för att jag har upplevt skillnaden.
I takt med Pyrets utveckling blir det än mer påtagligt, jag kan börja se hennes förståelse för julen som begrepp växa, jag inser att i år kommer vi lägga grunden till något, för nästa år kommer hon nog att minnas årets jul. Hon börjar märka av all juldekorations tillverkning i förskolan, hon frågar om varför alla har tända lampor på uteplatser och i fönster och både hon och Polarn skriker upphetsat när de ser Coca-cola reklamen med en stor klassisk tomte på: Tomte!!!
Jag kan inte bärga mig att se deras miner när de vaknar till en julgran med julklappar under på julafton, som jag tänkte mig skulle ha tomtespår som leder från ytterdörren, jag vill skapa magi, samma magi jag själv kände inför julen. Att gå alla dagar innan och räkna dopparedagar, att skriva önskelistor, att vakna allt för tidigt på julaftonsmorgon och smyga upp för att försiktigt peta på julklapparna, att genomlida den eviga väntan till Kalle så att det äntligen var dags för öppnandet.
Nu är ju inte julen så för alla barn.
Kampanjen Vit jul verkar för att man ska skippa alkoholen under julen. Många barn far illa under julen för att den inte så självklart är barnens högtid för alla, för en del ligger kanske fokus mer på snapsen. Att barm upplever det som obehagligt när vuxna blir påverkade av alkohol är "forskningen" överens om, och det gäller redan från en liten mängd, deras antenner känner av den där lilla förändringen som inträffar redan vid första glaset.
Bvc lyfter frågan vid tre års kontrollen, hur hanterar ni alkohol? Eftersom jag har sett Pyret bli lite rädd och tveksam tänker jag att vi kan välja att inte utsätta henne, eller Polarn, för det. Jag dricker inte alls, men om jag skulle det kan jag väl göra det när hon inte är med.
Så ja, det blir en vit jul här, barnens högtid har ju så väldigt lite med snaps att göra, barn och alkohol har ju väldigt lite med varann att göra överhuvudtaget. Frågan är väl inte om man ska ha alkohol till barnens högtid utan varför man ska ha det.
Sen kom barnen. Plötsligt var det legitimt att frossa i jul, dekorationerna blev viktiga, julklapparna fick nytt fokus och att samla familjen för att fira blev så mycket mer. Det krävs att minderåriga närvarar vid firandet för att förstå vilken viktig ingrediens de är för att skapa den där magin, precis som att det krävs att ha upplevt jular utan att något barn alls har närvarat, för att förstå skillnaden. Tror jag. Eller känner jag, för att jag har upplevt skillnaden.
I takt med Pyrets utveckling blir det än mer påtagligt, jag kan börja se hennes förståelse för julen som begrepp växa, jag inser att i år kommer vi lägga grunden till något, för nästa år kommer hon nog att minnas årets jul. Hon börjar märka av all juldekorations tillverkning i förskolan, hon frågar om varför alla har tända lampor på uteplatser och i fönster och både hon och Polarn skriker upphetsat när de ser Coca-cola reklamen med en stor klassisk tomte på: Tomte!!!
Jag kan inte bärga mig att se deras miner när de vaknar till en julgran med julklappar under på julafton, som jag tänkte mig skulle ha tomtespår som leder från ytterdörren, jag vill skapa magi, samma magi jag själv kände inför julen. Att gå alla dagar innan och räkna dopparedagar, att skriva önskelistor, att vakna allt för tidigt på julaftonsmorgon och smyga upp för att försiktigt peta på julklapparna, att genomlida den eviga väntan till Kalle så att det äntligen var dags för öppnandet.
Nu är ju inte julen så för alla barn.
Kampanjen Vit jul verkar för att man ska skippa alkoholen under julen. Många barn far illa under julen för att den inte så självklart är barnens högtid för alla, för en del ligger kanske fokus mer på snapsen. Att barm upplever det som obehagligt när vuxna blir påverkade av alkohol är "forskningen" överens om, och det gäller redan från en liten mängd, deras antenner känner av den där lilla förändringen som inträffar redan vid första glaset.
Bvc lyfter frågan vid tre års kontrollen, hur hanterar ni alkohol? Eftersom jag har sett Pyret bli lite rädd och tveksam tänker jag att vi kan välja att inte utsätta henne, eller Polarn, för det. Jag dricker inte alls, men om jag skulle det kan jag väl göra det när hon inte är med.
Så ja, det blir en vit jul här, barnens högtid har ju så väldigt lite med snaps att göra, barn och alkohol har ju väldigt lite med varann att göra överhuvudtaget. Frågan är väl inte om man ska ha alkohol till barnens högtid utan varför man ska ha det.
Kommentarer