Att få veta att någon i ens liv alldeles nyss hade bestämt sig för att säga farväl för gott men räddats i sista stund, är svårt.
Att få höra att hen skäms så otroligt för att säga att det är så gör ont ända in i benmärgen, för ingen ska behöva skämmas för sin smärta.
Det är värst på alla sätt och vis, att människor i sin svåraste stund, när smärtan är så total och avgrundsdjup, känner skam inför sin omgivning för vad de inte rår på.
Jag är oändligt tacksam för att hen vågade säga hur det var fatt till slut, och är kvar här, precis som det ska vara. Samtidigt bär jag med mig en påminnelse om att saker inte alltid är vad de verkar.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer