Fortsätt till huvudinnehåll

Mamma!

Mammighetius absurdum. Där är min diagnos. Om det sägs med latinsk touch så blir det liksom på allvar va?

För mammigheten hos arvsmassorna ter sig lite sjuklig emellanåt, kanske för att det ännu inte riktigt gått i vågor och bytts ut mot pappighet, utan bara varit mer eller mindre intensiv.
För tillfället håller Polarn på med röstkontroll genom att skrika mamma h.e.l.a.  t.i.d.e.n. I all rättvisa kan det ibland betyda pappa eller här är jag eller vad fasiken som helst, på grund av ett något bristande ordförråd. Men. Det kombineras gärna med att klänga på mig som en liten kålmask på ett löv i vinden och att bli sotis om syrran får lite omtanke.

Syrran förövrigt, hon springer också omkring och skriker, eller nej, hon skriker inte så ofta som hon gnäller fram maaaammmmaaa. Med sådan där buhu röst. Inte bara när hon är på avstånd, inte bara när jag måste göra något, inte bara när jag ska gå, utan även om jag sitter bredvid henne. Till och med om hon sitter i mitt knä. Till och med om vi sitter tillsammans och sjunger eller pratar och har roligt så kan hon mitt i allt avbryta med ett maaaammmmmaaa. Buhu.
Om jag ska gå är det gråtattack på riktigt.
Om hon ska göra något och pappa ska försöka hjälpa till blir det protest och gråtattack.
Om mamma måste prioritera Polarn blir det gråtattack.
Ni ser mönstret?

Herr B.o.B. försökte skämta till det när jag kom hem häromdagen och Pyret utbrast Det är mamma! Nu kommer min mamma! och sprang mot hallen för att möta mig. Tätt följd av hennes mindre variant som skrek mamma!. Så han sa Min mamma! Sprang om dem i upploppet och slängde sig runt min hals.
Oh no.
Pyret får ett utbrott, kastar sig i en gråtande hög på golvet och skriker bara Näääääää och vägrar att prata med någon av oss i någon timme eller så.
Sweet.

Inte vet jag om det beror på något eller om hon bara är tvåochetthalvt. Ni som vet mer om korta människor får gärna ge förslag på förklaringar. Ännu hellre förslag på lösningar.
Själv löser jag saken ytterst temporärt genom att rymma iväg på middag med kompisar och lyssnar på andra ord för en stund.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.