Inte vet jag, kanske det är åldern som ger något slags nostalgi begär. Eller så är det bara åren som gjort mig lite less på nytt, fräscht, enhetligt, matchande och stilrent.
Vilket fall som helst så kan väl nuvarande inrednings projektet gå under namnet arvegods. Dels som i stil och känsla, dels som i rent faktum, för jag har fått den stora äran att förvalta just några av mina föräldrars arvegods.
Att Pyret och Polarn får växa upp med samma klenoder som jag minns från min barndom känns... ...mysigt.
Mormors oljelampa och farmor och farfars bulle klocka i kristallglas får samsas med mammas och pappas Gustavsbergs figurer ovanpå mormors linneskåp. Men ni hör ju, det är ju en mysfaktor som slår vilken tacofredag som helst.
Mitt hem känns väldigt mycket som ett hem nu.
Kommentarer