Polarn börjar liksom ta för sig och visa upp sig.
Som en blixt från klar himmel kunde hon plötsligt hänga med i gesterna till Imse vimse spindel. Vilket medförde att jag satt och sjöng den gång på gång för en fantastiskt hänförd och glad publik.
Även om hon ligger i lä vid sin pratglada systers sida så har hon börjar forma små ord. Med hjälp av kvalificerade gissningar, och ett ännu mer kvalificerat pekfinger, så lyckas vi förstå henne allt mer. Det är en period som gör henne och oss exakt lika stolta över exakt lika lite. Hon pekar mot fruktskålen och säger Ban, jag frågar om hon vill ha banan och hon ler samtidigt som hon kör sitt sätt att säga ja; hon gungar med hela kroppen och nickar. Kommunikation på hög nivå.
På ett kalas idag vågade hon för första gången ge sig iväg på egen hand för att flirta med människor som hon inte hunnit träffa så mycket. Jag blir alldeles varm av att se henne släppa mitt finger och nyfiket ge sig av mot andra och till och med låta andra lyfta upp henne i famnen. Über-mammigheten har nog äntligen börjat släppa.
Hon har börjat bråka med sin syster. Då menar jag att hon har börjat starta bråk istället för att bara ge igen när Pyret vill hävda sig lite. Hon snor saker ur handen på Pyret, hon försöker lappa till sin syster och hon retas för fullt. Jag kan inte påstå att jag trivs med att båda nu startar bråk, men det känns skönt att hon inte bara tar emot och värjar sig, även om det skulle vara allra bäst om båda uppvisade ett tålamod av guld.
Den "intressanta" klätterapa fasen har inletts. Den minsta damen klättrade helt sonika upp på de små barnstolarna de har i sitt rum. Och nej, hon kan inte ta sig ner. Hon vill klättra upp på allt nu, hon springer runt och ser ut som en hanhund som är ute och markerar revir; ena benet far upp mot alla möbler. Och nej, hon kan inte ta sig ner från andra saker heller. Där var hennes syster lite fegare, hon tog sig upp och pep sen för att få hjälp ner. Polarn tar sig upp och bestämmer sig sen för att ställa sig upp på stolen och försöka kliva ut i tomma luften för att ta sig ner. Lite farligare och kräver lite mer bevakning alltså. Den lilla väna lillasystern är en riktig våghals in disguise.
Gu vad jag tycker att det är roligt med dom nu. Skitjobbigt, men galet roligt.
Kommentarer