Magiskt.

Här sitter jag. I soffan. Med benen utsträckta på schäslongen.
På mina ben vilar små fötter, på min mage ligger en liten hand, mot mitt bröst lutar sig ett mörkt huvud. Ett litet pyre har somnat medan hon satt och vilade på en kudde bredvid mig.
En stor liten tjej.
Min dotter som sover bort en stund vilande mot sin mamma.
Jag lutar mig fram och drar in hennes doft, lutar min kind mot det rufsiga håret och kan knappt förstå.
Min dotter.
Så stort, så vackert och jag är så stolt.