Fortsätt till huvudinnehåll

Hela sanningen.

Jag var och hämtade ut mitt slutbetyg idag.
Wohoo!
Och möttes av en sån där butter, bitter människa som bara utstrålade missnöje.
Killen som hon betjänade innan log och skrattade lite ansträngt, när jag kom fram fann jag mig själv göra detsamma, för det är så jag reagerar, jag vill lätta upp den ansträngda stämningen. Fast det gör jag bara till en viss punkt, förr eller senare när man fortsätter att bli behandlad som dagens irritationsmoment så blir jag smittad av den buttra inställningen.
När jag möter den typen av människor försöker jag alltid påminna mig själv om att jag inte har alla fakta, jag vet inte hela sanningen, jag vet inte vilka delar som gör summan av just den här människan.
Kanske har hon just fått veta att maken varit otrogen.
Kanske har hon PMS.
Kanske har hon just blivit diagnosticerad med en allvarlig sjukdom.
Kanske har en nära anhörig dött.
Kanske har hon just blivit utskälld.
Inte vet jag.
Jag vet bara att jag inte vet. Det är omöjligt att helt veta vilka motiv som döljer sig bakom en människas agerande.
När jag just haft en misslyckad ivf kanske jag inte var världens trevligaste. När människor fick barn och jag inte var öppen med våra svårigheter så kanske jag inte visade någon större glädje åt dem, för att jag var upptagen med att hålla tillbaka tårarna. När jag upplevt sorger, besvikelser och svårigheter som jag inte velat dela med alla så har jag kanske uppfattats som butter, tillbakadragen, svår, tråkig, snarstucken eller otrevlig. Människor kanske har blivit irriterade, besvikna, arga eller ledsna på mig för att de inte har vetat hela sanningen.
Men samtidigt. När man arbetar i en expedition, när man har ett serviceyrke, då kanske man får anstränga sig för att lämna sina bekymmer hemma, eller i fikarummet så att besökare, kunder, gäster och annat löst folk slipper flina som fån för att lätta upp stämningen och sen misslyckade gå därifrån och sprida det dåliga humöret vidare.
Fast man vet ju aldrig helt säkert vad som pågår inuti en annan människa, kanske hade just hon all rätt att vara dagens B.o.B. Jag tror att jag tänker tro det. Stackarn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.