Väx upp någon gång.

I år blir jag 38.
Det är väldigt nära 40.
40 räknas ibland som medelålders.
Jag har gått igenom 9 skolår av vedervärdig mobbing.
Jag har gått igenom gallstensanfall med tillhörande operation av gallblåsan.
Jag flyttade hemifrån för 19 år sedan.
Jag hade min festa-hela-natten period för 17 år sedan.
Jag har haft körkort i 17 år.
Jag har varit gift i snart 13 år.
Jag jobbade för en chef i fem år som skulle kunna få Hulken att känna sig liten.
Jag har varit hundägare i 10 år.
Jag har lyckats sluta röka.
Jag har gått igenom ett utomkvädeshavandeskap.
Jag har gått igenom barnlöshet och IVF med tillhörande smärtsamma behandlingar.
Jag har rest till många länder.
Jag har pluggat upp gymnasiet under tre år, med höga betyg.
Jag har under en period på 18 månader varit på 6 arbetsplatser.
Jag har arbetat med dementa och psykiskt sjuka.
Jag har fött barn och blivit mamma.

Ändå händer det fortfarande att man blir behandlad som en oansvarig, okunnig tonåring.
Märkligt.
Jag som trodde, i min enfald, att jag hade uppnått en viss mognad, kunde ta vettiga beslut och förstå hur saker fungerade.
Nåväl, kanske vid 50 då.