När pyret låg i magen brukade maken viska "Psst, det är jag som bestämmer" till henne.
Antingen lyssnade hon inte, eller så tog hon det som en inre röst som gav henne instruktioner, för det är ju ingen tvekan om vem som är högst i rang här hemma.
Precis som alla barn så är hon inställd på omedelbar tillfredsställelse:
Jag vill ha mat. Nu.
Jag vill ha hjälp att komma till ro och somna. Nu.
Jag vill bli underhållen. Nu.
Om inte detta sker inom rimlig tid, säg trettio sekunder till en minut efter påpekandet, så händer följande:
Uuuuääääää. Uuuuuääää. Uuuuuääää.
I cirka trettio sekunder till en minut, innan det övergår i:
UUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄ!! UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄ! UUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!
Jag är van vid att umgås med vuxna individer, såna som är vana vid att man kan få vänta på saker, såna som vet att man inte alltid kan förvänta sig att man kan släppa allt man har för händerna och komma till undsättning. Det tog därför lite tid att vänja sig vid exakt hur bråttom det är när pyret får för sig att hon vill något.
Här kan man ju inte komma undan med: Vänta, jag ska bara läsa färdigt sidan/se färdigt det här avsnittet/skriva klart sms:et/äta färdigt/gå på toaletten.
Vänta? Ursäkta? Vad menar du nu? Jag svarar: Uuuuuääääää, säger pyret då.
Men jag börjar få in rutinen nu och gör som alla andra småbarnsföräldrar, springer runt och försöker ligga steget före, försöker förutse när nästa Uuuuuääää ska komma. Det går tyvärr inte alltid, för pyret ser till att överraska ibland, bara så att man håller sig alert.
Det råder inga tveksamheter kring vad Uuuuuääää betyder.: Du, det är jag som bestämmer.
Jag har kapitulerat och svarar: Ja, ja, du vara chef.
Antingen lyssnade hon inte, eller så tog hon det som en inre röst som gav henne instruktioner, för det är ju ingen tvekan om vem som är högst i rang här hemma.
Precis som alla barn så är hon inställd på omedelbar tillfredsställelse:
Jag vill ha mat. Nu.
Jag vill ha hjälp att komma till ro och somna. Nu.
Jag vill bli underhållen. Nu.
Om inte detta sker inom rimlig tid, säg trettio sekunder till en minut efter påpekandet, så händer följande:
Uuuuääääää. Uuuuuääää. Uuuuuääää.
I cirka trettio sekunder till en minut, innan det övergår i:
UUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄ!! UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄ! UUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!
Jag är van vid att umgås med vuxna individer, såna som är vana vid att man kan få vänta på saker, såna som vet att man inte alltid kan förvänta sig att man kan släppa allt man har för händerna och komma till undsättning. Det tog därför lite tid att vänja sig vid exakt hur bråttom det är när pyret får för sig att hon vill något.
Här kan man ju inte komma undan med: Vänta, jag ska bara läsa färdigt sidan/se färdigt det här avsnittet/skriva klart sms:et/äta färdigt/gå på toaletten.
Vänta? Ursäkta? Vad menar du nu? Jag svarar: Uuuuuääääää, säger pyret då.
Men jag börjar få in rutinen nu och gör som alla andra småbarnsföräldrar, springer runt och försöker ligga steget före, försöker förutse när nästa Uuuuuääää ska komma. Det går tyvärr inte alltid, för pyret ser till att överraska ibland, bara så att man håller sig alert.
Det råder inga tveksamheter kring vad Uuuuuääää betyder.: Du, det är jag som bestämmer.
Jag har kapitulerat och svarar: Ja, ja, du vara chef.
Kommentarer