attvarabob

Jag tog med Arvsmassorna och mammakompisens arvsmassa in till stan. Vid rödlyset var dessa: Jag tror att de är återkommande under Prideveckan. Vad jag inte förstår är varför det inte alltid kan finnas lite variation på gubbarna, en massa olika figurer utspritt över landets alla rödlysen. Det känns lite uppiggande tycker jag, dessutom kan det inte vara allt för stort arbete att byta om det kan ordnas för bara några dagar.

Så vi tog en promenad för att äta god lunch. I semesterns anda valde vi en restaurang som låg lite över en timme bort, för både i London och Rom var det ungefär en timmes avstånd till allt vi skulle göra: På vägen fanns fina rosor: Och en fin sjö: När vi ätit klart blev vi sugna på glass, så då gick vi lite till, när vi ändå höll på: Men sen ville Pyret ta bussen hem. Jag var nöjd över att ha någon aptit kvar eftersom jag tappade den lite grann när jag läste Aftonbladet på morgonen och snubblade över den här artikeln: Det lämnar lite dålig smak i munnen att någon i smyg slaktar och tillagar ett husdjur och serverar det.  Jag hört många personer berätta om hur husdjur använts för att utöva våld inom en relation. Kanske gör det mig extra känslig för sådana här utsagor och det gör att jag ser det som problematiskt att beskriva det som något som faller inom ramen för hur man överraskar i en relation.  Köpa ett...

Jag känner att jag borde ha använt min uppväxt till att ha övat mer på frisyrer, för nu kommer det önskemål som gör att jag kämpar lite. Polarn med sitt midjelånga hår ville idag ha en klassisk "bulle". Fattar ni hur mycket hår som ska slätas ut och sättas fast runt den där hårmunken? Sen med Pyrets prat om blow-outs och fjärilsluggar är det lätt att känna lite prestationsångest. Inga uppslag i Vecko Revyn eller Frida förberedde mig på det här.

I kontrast till semester i Rom var det idag dags för semester på hemmaplan. Då händer spännande saker som att man behöver åka och köpa lysrör för att ett hade slocknat i badrummet. Jag fick också köpa en ny vaskrensare för att den gamla var trasig och det fanns tecken på att avloppet i köket började täppa igen. För att verkligen markera att vi varit borta så tog patronen i Sodastreamern slut och med en veckas vätskebrist i bagaget behöver jag verkligen bubbelvatten. Så en sak till på inköpslistan. Andra äventyr inkluderade att tvätta, handla mat, laga mat, lämna tillbaka biblioteksböcker och städa.  Är det inte härligt med semester ändå. Det roligaste är ju att Arvsmassorna sa att imorgon vill de ha en lugn dag. Jag är osäker på -Lugn för vem? Och -På vilket sätt var den här dagen ansträngande för dem?

Efter en snabb flygning där Pyret och jag satt bredvid en pratglad och lite nervös kvinna var vi hemma igen.  Efter en vecka av många steg: Hyfsat med steg förutom dippen på fredagen då jag strosade runt på museum och satt och läste i parken. Mer konst än jag behöver på ett år: Fast det kan ju alltid vara trevligt med påfyllnad. Mer historia och marmor än man behöver se under en livstid: Det är ju löjligt, men jag slutar bli imponerad efter ett tag eftersom det är så imponerande byggnader och statyer överallt.  Fler toalettstolar utan sitsar än med: Jag fattar inte, men toaletter på restauranger och fik var ofta utan sits, sådär lagom obekvämt. Mer bakverk än vad som är rekommenderat. Och helt ärligt så var det roligare än maten, för visst var maten god men inte så himlastormande som hajpen kring Italiensk mat är.  Dessutom utsattes jag för mer värme än någon i klimakteriet rimligen ska utsätta sig fö...

I en gammal kyrka i Rom finns de märkliga Capuchin-kryptorna. Skeletten efter munkar som tillhört klostret är arrangerade som konstverk utmed tak och väggar. Det är omöjligt att ta in. Arvsmassorna förstod först inte att det var riktiga skelett och att allt var benbitar av olika slag och jag förstår att de inte förstod. Det kändes fel att tycka att det var vackra mönster, så klart fyllda av en massa symbolik, när tanken slog mig vad materialet var.  En upplevelse minst sagt så här sista dagen innan hemfärd.

Att vara förälder till blivande tonåringar kan ju vara en utmaning har jag hört. Om det är mer eller mindre en utmaning när föräldraskapet delas olika låter jag vara osagt. Jag behövde i alla fall en paus från att vara den tråkiga föräldern och ägnade dagen åt att strosa runt i hela Villa Borghese med alla sina sevärdheter och museum, såsom Moderna museet, Piero Canonica museet och Carlo Bilotti museet. Jag fann fina exempel på moderskap: Mörkret Att korsfästas för att inte vilja utplåna sig själv. Att se lite stressad ut. Att bli lite galen. Att känna sig lite trött och gammal. Att känna sig lite splittrad. Att försöka vara alla personer men sitta på samma stol. Att be om lite återhämtning. Självklart fanns tavlor från de stora mästarna också såsom Warhol, Picasso, Van Gogh, och Monet, men jag kände mig mer hemma med en dystrare ton idag.

Ingen resa är väl komplett om inte Pyret får en dag till att gå på marknad och längs butiksgator.  Så vi tog oss ut i myllriga smågator och trånga gränder. Fyllde på med Tiramisu på Two sizes som verkade vara något hajpat ställe som skulle ha den godaste Tiramisun. Och den var väldigt god. Marknaden var möjligen en besvikelse för Pyret då det var mest fokus på mat och dryck och de få prylarna var kanske inte så mycket att ha. Inte heller var det roligt att gå in i butiker för allt är ju ganska dyrt, så damen var på tonårigt humör resten av dagen.  Jag fokuserade på mer fika och lyckades få den här: Bara 25 000 steg idag, lite moln och några få vattendroppar. Rena vilodagen. Förutom att hantera besvikna Arvsmassor en gång i kvarten då. 

Värt att notera: Idag fick jag den första maträtten jag tyckte var riktigt god: Det var bra, för jag börjar lessna på frukosten. Vi hade museumdag, det uppskattade inte arvsmassorna. Att se hur staden utvecklats genom 3:D modeller och filmer i Welcome to Rome utställningen var coolt men jobbigt att stå. Fast då ingick en 30 minuter film i biosalong. Att titta på replikor i Leonardo da Vici experience var sådär. Att gå till Vatikanstaten (men inte gå in I museumen eller kapellet för det skulle kosta flera tusen) var typ okej. Att gå i Castel Sant' Angelo och se ut över hela staden var jobbigt. Så grandios historia och spektakulär konst får betyg: Nja. Att se en snubbe med hörlurar dansa runt och göra fuck you på Piazza Navona är däremot jättehäftigt.

Vi börjar rapporten med dagens frukost: Jag tog också en liten croissant till andra koppen kaffe, eller det var en macchiato om vi ska vara noggranna. Med klarblå himmel och stekande sol var vi de ultimata turisterna och begav oss mot de öppnaste platserna i Rom: Colosseum  Och Forum romanum Så där lagom korkat och den här gången blev till och med jag påverkad av värmen.Tack och lov har Rom en mängd vattenkranar på publika platser där alla kan fylla på sina vattenflaskor.  Här demonstrerat av någon annan törstig turist. Fast efter pizza till lunch fick jag lov att köpa en tvåliters flaska med kolsyrat vatten att nästan dricka upp själv. Det är ju galet med all denna feta och salta kolhydratsbaserade kosten som gör en så himla törstig. Jag har säkert druckit 5 eller 6 liter vatten idag. Trots värmen var det fint att återbesöka de här historiska platserna. Det är något svindlande med att vara på platser där ...

Tanken vara att vi bara skulle gå runt lite, ta det som det kommer, se vad som dök upp. Det som dök upp: Villa Borghese Spanska trappan Fontana di Trevi Fontana del Moro Pantheon  och allt på vägen.  Sen har vi ätit också. Frukosten var som jag minns den; tråkig men med en stor kakbuffé. Så jag fokuserar väl på den, when in Rome liksom.  Sen blev det pasta Gelato och kyckling I denna värme kan jag inte påstå att aptiten är på topp men med 20700 steg i nämnda värme så behövs ju energi. Jag vet inte vad vi ska ägna resten av semestern till, det känns som att vi har bränt av Rom nu. Jag skulle inte tacka nej till att sitta med en god bok någonstans, så där lagom restrött redan.  Lärdomen är att ta en resa per sommar, eller kanske varannan sommar, två blir inte bra.