Med Arvsmassornas stadiga utveckling behövs mammakompisen och jag allt mindre. Vi är kanske mest vägvisare och plånböcker i det här läget. Som att visa vägen till Bowlinghallen så att alla arvsmassor kunde roa sig med något annat än skärmar för en stund.
Hellre betala 500 för tre luncher som alla äter upp och faktiskt innehåller någon näring, än 300 för tre luncher man lika gärna kan köpa i frysdisken.

Vi fick betala inte bara för det utan också för lunch. Men plötsligt äter alla i sällskapet annat än bara hamburgare, pasta och pizza, till och med Pyret efterfrågar grönsaker, så luncherna blir ju så mycket godare och mer prisvärda trots att de är dyrare.
Mammakompisen och jag blir ständigt hänvisade till platser en bit bort från arvsmassorna, på lunchen, i Bowlinghallen, på bussen. Men det är väl så det ska vara.
Lite som i den otroligt rara berättelsen i Billy & Molly; an utter love story som finns på Disney +.
Man tar hand om, skapar trygghet och visar vägen så att de kan simma iväg med vänner och skapa sig egna liv.
Och betala, det är viktigt, att man är med och betalar.
Kommentarer