Ännumindrefjant är en stor kissekatt så jag förstår att han behöver äta ordentligt. Men han är också matglad och lite slö, så det finns potential till att han skulle bli en stor kissekatt även på bredden. Det behöver vi göra något åt.
Det lilla livet lyckades.
Kanske, kanske kommer han med tiden kunna lära sig den svåra också. Och kanske kan vi få honom att inte kasta sig över maten.
Lillfjant har ju mästrat det där med matlabyrinten, till och med den svåra:
Hon vill gärna klura och jobba lite för att få tag i godbitarna. Ännumindrefjant vill inte det och har haft fruktansvärt svårt att förstå det där. Många minuter har vi suttit bredvid och försökte lära honom hur man får ut bitar, han fattar inte.
Men nu satt jag hårt mot hårt och lämnade bara den svåra och den enkla matlabyrinten framme. Jag tänkte att han är tillräckligt matglad för att till sist lista ut det. Höga förhoppningar, jag vet.
Fast igår hördes äntligen rasslandet från torrfoder, jag smög ut och såg detta:
Kommentarer