Igår vandrade vi runt i butiker i jakt på present till Pyrets kompis. Han önskade sig inget och tyckte ingenting om.
Så lätt då.
Pyret är i den åldern och sinneslaget att man absolut inte får tycka eller tänka själv och gud förbjude att man skulle köpa fel present till den som inte vill ha något.
Pyret säger att barnet får allt han vill ha och därför säger att han inte önskar sig något.
Jag: Om han inte önskar sig något kan du ju ändå ha med dig typ något gott godis? Hon: Nä, jag tror inte det passar.
Jag: Men ett spel då? Hon: Hans föräldrar är alltid upptagna så han har ingen att spela med (stackars barn).
Jag: En bok? Hon: Han hatar att läsa.
Jag: Något att bygga? Hon: Han tycker inte om sånt.
Jag: Ett Exitspel, det kan man spela själv? Hon: Han skulle inte tycka om det.
Jag: Ett pussel, en fidget toy, Lego, mjukisdjur, kläder, Kluringar, smycken, eller en jäkla chokladkaka?! Hon: Nä.
Till sist blev det en fin burk fylld med lösgodis och en Butterick's pryl:
Jag får ont i magen över det men rundar av det med att få en mindre hjärnblödning efter att ha snurrat runt i massor med butiker för att i slutändan köpa det jag först föreslog.
Idag snurrade vi runt i ett gäng butiker för att Polarn ville hitta något pyssel att göra medan Pyret var på kalas. Hon visste inte vilket slags pyssel förutom att hon inte ville sy, brodera, virka, sticka, göra smycken, måla, skapa med lera, tova eller göra pärltavlor.
Till sist var vi i sista butiken och skulle just lämna den tomhänt när hon kom på att hon ville sy en gås. Det fanns uppsydda exemplar och mönsterbeskrivning till salu. Ett mönster för att sy en gås fick det bli så vi kunde åka hem. Polarn har sedan valt tyg, ritat och klippt, för att kunna sy, precis det hon inte ville göra.
Så undrar de varför man åldras.
Kommentarer