Fortsätt till huvudinnehåll

Gott Nytt År.

Vi hade turen att få fira in det nya året med mammakompisen och hennes familj. Med hjälp av gott sällskap och god mat lyckades vi alla hålla oss vakna tillräckligt länge för att gå ut på bergsknallen vid tolvslaget, och se på fyrverkerierna med ett glas bubbel i handen. Väldigt sociala-medier-vänligt, fast vi tog inga bildbevis.

Eftersom det är en ansenlig bit att promenera hem så hade vi grävt ut vagnarna ur förrådet och kunde skjutsa hem arvsmassorna inbäddade i varsin filt. Pyret slocknade ganska omedelbart, medan Polarn pratade oavbrutet i 20 minuter, blev tyst i fem och sov de sista fem minuterna innan vi kom hem. Fattar inte hur de orkar. Lite osedvanligt sov de i alla fall ända till 9:30. Yey sovmorgon. Mot en muta på fem kronor kunde vi ligga och dra oss två minuter extra, eftersom den gjorde att arvsmassorna plockade iordning frukosten.

För att motarbeta deras sovmorgon och ha någon chans att få dem i säng innan midnatt idag, tog vi en två timmar lång promenad i solskenet. Det var skönt att få röra på sig efter alla lata dagar.

Det är väl nu man ska reflektera över året som gått och försöka dra några kloka slutsatser om det. Lite sådär pretentiöst. Kanske tar jag mest med mig att det lönar sig våga hävda sig själv lite mer, att jag ska våga tro på vad jag kan. Samtidigt som jag uppenbarligen är rätt usel på att ta hand om mig själv, eftersom min känsla från året som gått är en där jag mest minns trötthet, stress och värk. Trots att det rent objektivt var ett år med stora bedrifter och trygghet, såsom en universitetsexamen och ett fast jobb.

Med det sagt får jag väl ha som mål för året som påbörjats att ta för mig mer, stå på mig, våga säga ifrån och försöka få bort symtomen av stress. Borde inte vara så orimligt, men jag har en känsla av att det kommer vara en utmaning att få till. Dessutom längtar jag efter att få läsa mer igen, få in lite mer träning än de dagliga promenaderna och att virka mer. Inte heller så orimliga mål kan tyckas.

En annan sak jag önskar för det nya året är att resa mer, stort som smått. Så därför börjar vi året med det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.