Så mina "huvudväskor" är Kånken ryggsäck eller tant-väska daterad ca. Hedenhös.
Alla skor med klack ligger i lådor ovanför skåpen och till jobbet köpte jag Birkenstock.
Medan jag vabbat och själv legat sjuk har jag återupptagit virkning som hobby.
Medan vänner och bekanta delar bilder från festkvällar, åker på weekendresor och går på festivaler, tackar jag nej till inbjudan till en kollegas bröllopsfest eftersom den inte började förrän klockan 22.
Ska det vara så här?
Jag får lite panik.
Ska livet vara att gå upp, och till och med vakna av sig själv, klockan 5, träna, äta naturell yoghurt med müsli, lämna barnen, jobba, äta middag, natta barn och somna innan 22?
Jag har fina vänner som jag ofta äter middag och fikar med, som familj gör vi mycket med barnen. Saker som gör mig väldigt lycklig. Men det känns som att något fattas, jag vet bara inte vad.
Jag saknar inte festerna, tvärtom så tackar jag ju nej när jag blir bjuden. Sena nätter med alkohol, hög musik och många människor låter inte alls lockande. Det närmaste jag kommer "fest" är att äta middag med en eller ett par vänner och då dricka vin till maten. Det senaste jag är uppe är till midnatt, och då på nyårsafton. Det närmaste jag kommer konserter och hög musik är när det anordnas uppträdanden på scenen utanför mitt hem, och då blir jag störd när de håller på efter 21 för att jag vill sova.
Kanske är det resandet jag vill ha mer av, men vad ska jag göra på de resorna då, när jag liksom inte vill eller orkar något?
Summa sumarum; det kanske är den klassiska medelålderskrisen. Jag vet inte vad jag vill, jag saknar något jag inte vet vad det är och jag känner mig vilse och orkeslös.
Ska jag nöja mig med min huskatt-tillvaro, mitt nya liv som tant? Om inte, vad är det jag ska göra då? Det var svårt nog att komma på VAD jag skulle bli när jag blev stor, hur ska jag nu komma på VEM jag ska bli?
Kommentarer