Valdag.
Den här dagen skrämmer mig.
Att gå mot ett samhälle där synen på människor är allt mer inhuman, intolerant och kritisk känns djupt deprimerande. Att så många inte kan se vidden av vad det här valet kan leda till är mer än sorgligt.
Vad är det för tillvaro som väntar mina arvsmassor egentligen? När kommer de möta den där människosynen?
Pyret tycker att det är mysigt att höra mig berätta saker, hon ber mig berätta om "något jag vet". Jag tänker att om samhället fortsätter utvecklas i den här riktningen kommer jag snart behöva berätta saker för henne som jag inte vet något om. Jag kommer behöva förklara varför en del människor tycker att hon inte är lika mycket värd som en del andra människor. Det kommer jag inte kunna svara på, för jag förstår det inte själv.
För att slippa tänka på vilket samhälle vi kommer vakna till imorgon, gömde vi oss i skogen idag. Det kan vara skönt att fly verkligheten för en stund.
Kommentarer