Arvsmassorna växer onekligen. Ibland är det svårt att se hur mycket de utvecklas om man inte tittar i backspegeln.
Den här helgen tog de ett nytt steg i utvecklingen och sov borta.
De har väl inte direkt kvalificerat som "övernattningsbara" tidigare med strikta önskemål kring nattningar, ständiga mardrömmar, vaknat tio gånger per natt och en viss rädsla och oro kring separationer. Men nu är ju en del av det där över, dessutom har Pyret sagt att hon vill prova. Polarn sa nej. Precis som att hon alltid säger nej till saker hon inte känner igen. Ändå gick det utmärkt att lämna henne.
Övernattningen gick också utmärkt, utan ångestattcker för någon inblandad.
Vi åkte och hämtade dem och drog direkt till ett kalas på Andys lekland där de sprang sig högröda och svettiga med sina kompisar medan vi päron satt och drack kaffe. Strålande upplägg. Jag avslutade sedan helgen med mer fika tillsammans med mammakompisen.
Båda fikastunderna präglades av det vi med arvsmassor födda 2012 är upptagna med just nu; att välja skola. Jag fick tips om en friskola vi inte kände till till exempel.
Alla faktorer kring skolstart känns allt mer som en helt omöjlig ekvation. Vilken skola vill vi ha, och varför? Men vilken kan vi få? Om den vi mest säkert kommer få blir jobbig på grund av planerad ombyggnad, vad gör vi då? Hur långt kan vi ta oss mellan hem, förskola och skola? Vad är en bra skola egentligen och hur vet man det?
Svårt att styra över saker man egentligen inte kan styra så mycket över. Man får väl ha den berömda isen i magen.
Fast vi börjar med ett djupt andetag och en ny vecka.
Kommentarer