Fortsätt till huvudinnehåll

Idag blev hon äntligen fem.

Visst, kalaset var i söndags men hon har ändå hävdat bestämt att hon blir ju inte fem förrän idag. Men nu så. Det märks att hon känner sig så stor och stolt.

Jag känner mig också rätt stolt.
För fem år sedan låg jag där på BB, helt omskakad efter den coolaste förlossningen någonsin, samtidigt som jag var lite chockad över att hon skrek så dant och var så himla svår att amma.
Det var ju för att nästan inget med henne skulle bli lätt.

Hon har kämpat, jag har kämpat, ibland kämpar vi fortfarande, men det känns som att vi har nått en rätt härlig plats tillsammans. Som Knivlisa skrev om hur man kan vara så otroligt arg och frustrerad på eller över sitt barn och samtidigt vilja pussa på hen för att man älskar så makalöst mycket. Hur båda känslorna på något magiskt sätt kan existera exakt samtidigt när det gäller ens barn. Eller något sånt. Det tyckte jag beskrev föräldraskapet så himla fint.

Fem år som mamma. Hon har blivit fem år. Just idag kändes det faktiskt rätt omtumlande.

Vi firade bara lite, söndagens firande och uppvaktning på förskolan kändes som en bra nivå att stanna vid. Hon fick välja middag och ville då gå till pizzerian. Kvinnan som jobbar där är dökär i arvsmassorna, och det vet de om. Så Pyret frågade innan vi gick in om hon fick berätta att hon fyllde år, "för flickan tycker så himla mycket om oss så det gör nog henne glad". Det gjorde det. Arvsmassorna fick med sig dricka som present för "hon hade ju inget godis".
Efter middagen fick de varsin glass, sen var det läggdags inför morgondagens Luciafirande.

Någon mer som ville vara med och fira var katten. Hon har spanat och försökt fånga serpentinerna från kalaset sedan i söndags. Hon har varit så nära, vår lilla kleptoman. 

Jag är så trött att ögonen går i kors, men har svårt att sova. Inte bara för att barnen kramar, knuffar och bökar vid min sida hela natten, utan jag vaknar av mig själv dessutom. Jag skyller på hormoner men vet egentligen inte varför. Fast sova borde jag, om jag ska orka med, det är bara lite svårt att tvinga sig själv till det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.