Fortsätt till huvudinnehåll

How you doi'n?

Jag försöker förstå vad som hänt, vad som händer.
Så här:
Inom loppet av ett par veckor har det hänt tre gånger att män i pensionsåldern har... ...flörtat med mig.

Och hur vet jag det?

Ja, hur vet man om man blir flörtad med? Det är ju den där "magkänslan", något man bara uppfattar och känner av, men som inte är så himla lätt att sätta fingret på. Något i kroppsspråket, i sättet att prata och som ligger i luften.

Just i de här tre fallen har det också varit män som jag mött tidigare, flera gånger, och som då mest lite artigt hälsat eller samtalat, på ett så där avmätt sätt som äldre män ofta förhåller sig till sin omvärld. Nu har de istället plötsligt sökt efter kontakt, ivrigt samtalat om ditt och datt, samtidigt som de med en glad uppsyn hållt ögonkontakten.
.....
Nu är det inte så att jag upplever att jag blir flörtad med titt som tätt, jag brukar inte märka av sådant. Därför sticker de här tillfällena ut lite.

Så vad beror det på? Vad har hänt? Vad skickar jag plötsligt ut för signaler till 65+ gruppen?
Men framförallt; hur får jag det att sluta?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.