Vi har under en längre tid haft en tydlig uppdelning. Inte en för mig fördelaktig eller rättvis uppdelning, men en uppdelning.
Pyret har krupit upp mellan herr B.o.B. och mig på natten och placerat sig i mitten av sängen. Polarn har klättrat över mig och placerat sig mellan Pyret och undertecknad.
Alltså: halva Pyret och hela Polarn på min sänghalva. Jag balanserar någonstans på kanten, ibland med katterna som sällskap.
De senaste dagarna har Pyret ändrat sin rutin. Hon väcker mig och vill ligga i min famn.
Alltså: Pyret på min vänstra sida och Polarn på min högra sida, 100% arvsmassa på min sänghalva. Pyret på min vänstra arm med armarna runt min bröstkorg och Polarn med benet över min högra höft och armarna runt min bröstkorg, som den koala hon alltid är när hon sover.
En del av mig förstår att det är något hon behöver just nu, hon söker någon slags extra trygghet, så jag håller om henne och försöker ge henne det hon behöver. För hjärtat brister en aning av oro när jag känner att hon klänger sig fast på natten, och det fullkomligt svämmar över av kärlek när jag kan hålla henne och få henne att somna tryggt igen. Att få sitt barn att sova tryggt är väl ändå en av de största och viktigaste uppgifterna man har som förälder.
En annan del av mig, såsom ryggen, höften eller nacken, känner att jag skulle behöva kunna röra mig någorlunda under natten. Speciellt när jag har haft feber som hållit mig vaken de senaste två nätterna.
"Vad är pengar egentligen?" tänker jag och tittar på vår relativt nya säng. En 240 bred säng istället, det skulle kanske inte vara en så dum investering.
Kommentarer