Jag fick äntligen en stund över för att inviga min nya symaskin.
När jag satt där märkte jag vad jag saknat det, nu var det ju flera år sedan jag sydde något senast. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner mig rofylld när sömmarna matas fram en efter en annan. Kanske är det att det hela tiden går att se ett resultat, jag gillar ju sånt. Jag tänker i alla fall att jag kanske skulle försöka ägna mig mer åt att sy igen.
Lite enkelt började jag genom att sy om några panelgardiner till läskuddar till sängen. Till det ordnade jag ett överkast av två gamla sammetsgardiner, det är ju så himla svårt att hitta överkast som är lite bredare, för oss få som fortfarande har 180 säng.
Så himla mycket lättare att leka lite med inredningen nu.
Kommentarer