Jag läste någonstans en läkare som svarade på en fråga om pms, där hen hävdade att pms blir lindrigare med åren och ofta lindrigare efter att man har fött barn.
Känns ju tryggt att veta.
Undrar om den där lindrigare tiden kommer lagom månaderna innan det helt upphör på grund av jättegammal i sammanhanget, eller om jag måste försöka få till en arvsmassa till innan barnafödandet minskar problemet.
Ibland är det humöret som blir lidande, ibland märks inte så mycket skillnad, den här gången är det den fysiska varianten. Värk av sorten att man blir övertygad om att det är omöjligt att komma ur den utan men för livet. Att något som ska vara en funktion som visar att kroppen fungerar normalt ska kännas som att något är väldigt trasigt och fel, är ju helt klart en miss i konstruktionen.
Lägg på en trötthet av den sorten som kommer i början på graviditeter, den sorten där hjärnan och kroppen blir mosiga och dysfunktionella. Så lite huvudvärk, också av ett hormonellt slag, som gör just mig livrädd för att råka ut för migrän. En släng av illamående. Ångest som rullar in som små vågor utan att ta fäste vid något särskilt. Lite finnar. Nattsvettningar.
Helt normalt.
Som rådgivningsspalterna jag läste för väldigt många år sedan i Frida och Vecko Revyn, allt är helt normalt.
Och det må så vara, att det är normalt att den kvinnliga kroppen reglerar ett fenomenalt komplicerat system genom hormoner som svajar i en tsunamis motsvarighet, och därmed är det inte alls konstigt att vissa reaktioner uppstår.
Vad som inte är normalt är väl att må så där och vara inlärd att bita ihop, låtsas som att det är en vanlig dag, inte låta sig bli påverkad. Att gå omkring och må som att man har en rejäl baksmälla och att någon håller på och hugger en kniv i magen på en titt som tätt, utan att lägga sig under ett täcke och vägra göra något annat än sova och titta på tv, det är fasiken inte normalt.
Eller att det finns människor som tror att "Så jäkla allvarligt kan det väl inte vara." på grund av lindrigt hormonpåslag för egen del eller bara född i ett kön som slipper skiten, det är inte normalt. Eller det är ju egentligen bara en sjuk bekräftelse på hur väl kvinnor genom tiderna har dolt vad som härjar runt i dem var och varannan vecka (ja, vi har ju den där jäkla ägglossningen också).
PMS. Så jäkla normalt onormalt och jag är precis lika dålig på att hävda min rätt att ta timeout på grund av den, som så många andra. Aj.
Kommentarer