Idag klarades första salstentan av, den i juridik. Hur det gick har skolan tre veckor på sig att meddela och det kan man väl förstå när en lärare ska rätta 170 tentor. Det kändes bra, kanske hade jag kunnat vara mer högtravande och tjusig i de stora frågorna, men läraren efterfrågade korta svar så jag höll mig någonstans mittemellan likt den svenne jag är.
Men.
Dels vet jag av erfarenhet att de frågor som känns busenkla kan vara de jag missar på och de som känns som att jag var ute och cyklade på visar sig vara klockrena.
Och.
Som vanligt var jag klar fort. En handfull av ca 170 elever var ute före mig, av min klass ingen alls. Jag har alltid varit försten eller andren ut på skrivningar och det har alltid gått svinbra men det känns alltid som att jag har missat massor just därför. Som att de andra vet något som inte jag vet.
Oh well. Jag har sänkt kraven på mig själv och siktar mot att bli godkänd. Det är väl fördelen med att plugga med barn hemma, man får lite perspektiv, lite distans och lite distraktion. För dels är det väl omöjligt att ställa stora krav på en människa som vaknat klockan 4:45 en tenta-dag och dels vet jag ju att jag är grym, oavsett vilka betyg jag får.
Jag kan ju allt, jag är ju mamma för guds skull! Jag kan öppna flaskor som ingen annan i klassen klarar, jag kan diskutera i studiegrupper trots två års sömnbrist, jag har alltid en servett extra vid lunchen, jag har koll på datum, böcker och detaljschemat, jag kan klara mig i 8 timmar utan toalettbesök, jag kan fungera utan att äta på för länge.
En tenta?! Äh, kom igen, jag har varit föräldraledig till Pyret och Polarn i två år. Så ska man sitta och diskutera de mänskliga rättigheterna liksom. Perspektiv var det.
Kommentarer