Pyret har hamnat i det efterlängtade "Va ä dä?" fasen och i runda slängar kommer frågan tvåhundrafemtioelva gånger per dag. Vi har sååååå sett fram emot den och tycker att det är lika charmigt varje gång hon frågar...
Polarn kryper nu. Hon missade sin systers deadline (6 månader och 3 veckor) med en vecka och började inte lika abrupt som Pyret. Polarn har liksom smugit in det lite, några stapplande tag här och där, men nu tar sig en bit, i alla fall om hon ser något hon vill ha och det är oftast något som tillhör Pyret. När hon väl får tag i det hon ansträngt sig för att nå, lika graciöst som en överförfriskad bargäst på jakt efter ett femitre-ragg, så är hon mest en Ferdinand som sitter under korkeken och tuggar på sin vinst. Jösses vad hon tuggar på allt.
Undertecknad började få ont igår kväll och vaknade imorse med vad jag antar är bihåleinflammation. Värk runt ögat? Check. Ont i käken? Check. Tjockt äckligt snor? Check. Känner mig som att jag blivit överkörd av tåget? Check. Nu får jag väl hoppas att nässpray, Alvedon, vätska och ånga får det att gå över så att jag slipper gå till doktorn.
Känner att det är nog nu, en vecka däckad är mer än vad som känns rimligt på något sätt, dels för att vi har två små monster att ta hand om, dels för att hemmet är i limbo efter renoveringen, dels för att det är så vansinnigt tråkigt att vara sjuk länge.
Kommentarer