Fortsätt till huvudinnehåll

Mobbing är mobbing är mobbing.

Vi måste väl prata Lundsberg.
På fullaste allvar står föräldrar och uttalar sig om att det är orättvist att barnen blir av med sin skola, att det är kollektiv bestraffning från Skolstyrelsen.
Men snälla nån.
Om jag som förälder får höra att flertalet elever på den skola där mitt barn bor blir utsatta för kränkningar som är... ...vidriga, så skulle jag inte vilja att mitt barn bor kvar där. Att skolstyrelsen efter alla anmälningar och utredningar väljer att stänga skolan är inte att bestraffa eleverna, det är att försöka skydda dem.
Men då säger man att mitt barn har minsann aldrig sett, hört eller berättat om några sådana grova kränkningar. Jo visst, för att A) Ditt barn är unikt på så sätt att det berättar allt för dig och B) Hela beskrivningen handlar om att ingen elev får prata om "nollningen".
Men buhu, mitt barn kommer få lov att byta till en annan skola. Som alla de barn som gick på någon av de friskolor som hastigt och lustigt stängde?
Men även om kommunen är skyldig att ge mitt barn en plats på en skola så är det ju inte bara att säga att nu ska mitt barn börja här. Nej, som i vanliga gymnasievalet så får man hoppas att barnet får gå på den skolan den vill gå på, men alla barn får inte som de vill.
Sen är det ju jättetråkigt och oacceptabelt det som vissa barn råkat ut för, men det händer ju inte alla barn, så varför ska mitt barn förlora sin plats? För att det som vissa barn har råkat ut för är oacceptabelt och då ska de vuxna i samhället visa med all tydlighet att solidaritet mot utsatta är regel och om man inte kan få det beteendet att upphöra så tar man i från tårna och säger STOPP. Att säga Men i någon mening som rör att barn farit illa är att visa att det egentligen inte är så farligt, inte så allvarligt, inte så oacceptabelt.
Och för att man inte vill ha sitt barn på en skola där den attityden florerar och risken för att barn blir utsatta för sådana kraftiga kränkningar är överhängande, trots flera års försök att stoppa det.
Det är tråkigt att en skola fått stänga och barn behöver byta skola, det är inte det minsta tråkigt att en skola med så allvarliga brister och problem stängs ned. Skolstyrelsen bestraffar inte, de skyddar och agerar för barnens bästa. För i vilken annan situation avlägsnar man inte barn som blev bränt med ett strykjärn av sina "kamrater" i sitt hem.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.